tisdag 4 september 2012

Dagislämning

Usch nu har jag lämnat Alex på dagis för första gången själv (jag var med en gång på inskolningen) och det var inte kul nånstans att lämna en liten kille som ropar efter sin mamma och är jätteledsen, så just nu känner jag mig som världens sämsta mamma och mår skit. Hur klarar folk att lämna sina ledsna barn? Jag vet att det är ett vanligt fenomen och att barnen ofta slutar att gråta när föräldrarna gått, men jag vet att jag pallar det inte. Som tur är så lämnar jag inte speciellt ofta, eller så är det som är felet, för det gick ändå bättre i förra veckan när Daniel lämnade. Men jag får vara glad för att det blir en kort dag för Alex idag och imorgon bara några timmar på förmiddagen, sen är han ledig från dagis torsdag och fredag. Det känns betydligt bättre att lämna han till sin farmor på fredag när jag åker och jobbar stängning.

Det här var ju inte vad jag hade tänkt att denna blogg skulle handla om idag, men så fick det bli och nu borde jag gå och sova en liten sväng så jag orkar jobba ikväll.

So say we all

2 kommentarer:

  1. Usch usch låter jobbigt! Kan tänka mig att det gör ont i hjärtat att bara gå... Som tur är brukar ju gråtperioden gå över ganska snabbt, så det gäller väl att kämpa på. Kim ihåg att du är en bra mamma :) kram tp

    SvaraRadera
  2. Usch usch låter jobbigt! Kan tänka mig att det gör ont i hjärtat att bara gå... Som tur är brukar ju gråtperioden gå över ganska snabbt, så det gäller väl att kämpa på. Kim ihåg att du är en bra mamma :) kram tp

    SvaraRadera