onsdag 15 maj 2013

Det växer




Det är inte bara plantor och blommor som växer här hemma utan även min mage och precis som förra graviditeten är det i stort sett bara magen som växer. Vet inte om det är på gott eller ont då det är magen som är värst att bli av med. Men den här gången har jag lovat dyrt och heligt att börja träna så till hösten när jag får börja träna blir det att skaffa gymkort. Bara jag kommer igång medan jag är föräldraledig så kan det gå för att kombinera träning, småbarn och jobb har jag inte ens försökt mig på, men har jag kommit igång så kanske man fortsätter av bara farten. Annars är jag väl inte så pigg på att vara gravid längre, fysiskt går det an, men den psykiska biten är katastrofalt. Jag har väl alltid mer eller mindre haft känslorna utanpå (tar åt mig för mycket av kritik, börjar böla för ingenting osv) men det är ingenting jämfört med nu. Jag ska väl inte säga att humörsvängningarna är så farliga (mina nära och kära kanske säger en annan sak) men alla dessa tårar, jag har nog aldrig grinat så mycket som jag har gjort dessa månader. Sen med en krånglig 2-åring gör det ju inte lättare, jag ska väl inte säga att han är jättetrotsig, utan det är mera när man ska borsta tänderna, gå ut osv som man (jag) måste jaga honom genom hela huset innan jag får honom dit jag vill och hela tiden skrattar han och tycker det är skitkul så det går ju inte att bli arg hela tiden heller. Men jag ska väl påpeka att jag har det definitivt inte värre än någon annan och jag tror att de flesta som är eller har varit gravida och samtidigt ha ett barn i trotsåldern känner igen sig. 

Men på tal om den där trotsåldern, när slutar den egentligen? Man hör 2-års 3-års 4-års trots osv, hänger det i tills barnen flyttar hemifrån eller hur funkar det? Fast å andra sidan finns det ju dom så trotsar sina föräldrar även i vuxen ålder. Så med andra ord kommer jag få leva med trotset tills jag dör=). 

Nä nu måste jag sätta fart. Klockan är halv ett och jag har inte dukat bort hela frukosten. Men än så länge ska jag hinna dammsuga innan jag hämtar Plutt på dagis vid två. 

Bazinga


2 kommentarer:

  1. Jag vet inte riktigt hur länge trotsen håller i sig, men här hemma känns det som att den har kommit för att stanna ;)

    SvaraRadera
  2. Vilken fin mage! Längtar till den lille/lilla kommer ut!
    Så roligt att bli farmor igen! Barnbarn är livets efterrätt!

    Sköt om dig nu Madde och tänk på att det inte är långt kvar tills du är ledig från jobbet! Tycker att du är så duktig som är gravid och jobbar på så olika/sena tider!

    Kram Ann-Britt!

    SvaraRadera